Hej vänner! Ni är inte så många som är kvar här men ännu är det ett 10-tal som kikar in varje dag, wow säger jag bara! 

Det var riktigt länge sedan jag skrev ett klokt och bra inlägg, har haft ganska fullt upp med skolan men även med mina kompisar. Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite, efter ett litet missförstånd som skedde ikväll. 
Något som ni egentligen aldrig fick reda på här i bloggen förra året var att jag hade ett väldigt dåligt år, med mycket bråk, mycket svek och sånt. Visste inte vem jag var, hur jag skulle vara, hade inte riktigt hittat mig själv. Hade inga stabila kompisar, alla bara for och flög åt alla håll och jag hade helt enkelt ett riktigt jävla pissigt år, om man nu kan uttrycka sig så. Våren 2011 var som värst, eller från februari - juni och det reflekteras och syns väldigt väl i mina inlägg från den tiden, om man kollar i arkivet. 

Under den tiden vågade jag inte göra saker av egen vilja, utan anpassade mig alltid efter andra. Jag vågade inte säga att jag tyckte den röda klänningen var fin när alla andra tyckte att den blåa helt klart var finast. Jag hade dålig självkänsla, dåligt självfortroende och var ledsen mest hela tiden. Jag mådde alltså inte bra, jag var fast i en ond cirkel som jag inte lyckades ta mig ur på en lång tid, förräns hösten 2011. Min självkänsla och mitt självförtroende, som vanligtvis brukade vara på topp, sänktes av många människor runtomkring mig som var avundsjuka, tror jag. Avundsjuka för att jag hade bra betyg i skolan, avundsjuka för att jag var kompis med många, avundsjuka för... ja, vad? Det värsta var ju att alla dessa människor, var nära vänner till mig. Riktigt nära vänner, trodde jag iallafall. Självklart insåg jag inte detta förräns ikväll. Mer än ett år senare. Med hjälp av gamla konversationer jag sparat, med hjälp av inlägg här på bloggen, och med hjälp av min allra finaste och bästa vän, Agnes. 
Den tjejen ska ha så himla mycket creds och ett stort jävla TACK. Tack för att du fanns där för mig när det var som svårast, att du lyssnade på mig när jag ville berätta saker, att du var med mig och att jag fick vara en av dom i ''ditt gäng'', även om du inte kände mig så bra, faktiskt inte alls. Du förstår nog inte hur mycket det betydde för mig, och betyder än idag. Någon annan att vända mig till hade jag ju inte. Idag när jag kollar tillbaka på gamla inlägg märker jag hur många deppiga inlägg jag skrev, och ingen av mina ''nära'' vänner reagerade. Aldrig någonsin. Det var en enda person som frågade hur jag mådde och som jag kunde gå till och berätta något för utan att det spreds vidare. Den personen var Agnes. Tack för det hjärtat! Du betyder så otroligt mycket för mig, kan aldrig beskriva med ord vilken skillnad du gör i mitt liv. Hur du vände det från dåligt till superbra. Älskar dig bästa ♥

Några av mina mer deppade inlägg som jag skrev: 






Bilden här ovan är ur ett inlägg som jag skrev i april. Minns den dagen så väl. Den dagen var den då mamma fick reda på allting som hände, precis alla mina aggressioner och tankar och så. Det som hade skett ända sen februari. Grät ut i några timmar och började sen lugna ner mig. Då kom mamma med några bra råd, vad jag skulle göra och hur jag skulle göra för att stå ut med allt. 
Jag var lite blind tror jag, jag försökte hänga kvar och ha kvar något som inte ville ha kvar mig. Det var liksom meningen att jag skulle hitta en väg ut och gå vidare, men själv såg jag inte det. Fick råd om att jag skulle dra mig själv åt sidan och börja vara med andra människor, inte hålla fast vid dom som inte ville ha kvar mig. Våga mer, våga säga ifrån och börja våga vara mig själv igen, eller rättare sagt våga försöka hitta mig själv. 
Hela den här ''saken'', allt som skedde under den här perioden gjorde mig stressad och väldigt osäker. Väldigt ensam. Jag tror att det var det som var målet också. Personernas mål. Att göra mig osäker, att se att jag mår dåligt och att jag är ensam. Men vet ni vad? Det är jag inte. Nu känner jag mig starkare än någonsin, jag mår bättre än vad jag har gjort på länge och det viktigaste av allt, jag har underbara människor omkring mig som ger mig energi, istället för att ta. För det var precis det som hände i våras. Jag umgicks med personer som bara sög energin ur mig, dom tog och tog men gav aldrig något tillbaka. Och jag gav och gav, men fick aldrig något tillbaka. Hela den här processen tömde mig, jag var helt slut i mitten av april, början av maj. Helt slut. Började känna mig väldigt stressad och pressad, fick panikångestattacker och var konstant yr. Jag gick alltså runt med konstant yrsel i ett halvår, och stod ut med det. Att det blev värre när jag tänkte på just den personen som startade det hela eller när någon sa något taskigt, det insåg jag inte då. Sent på våren så blev jag tillslut väldigt orolig och gick till en läkare, som försäkrade mig om att det inte var något allvarligt, utan att det var pga stress och att jag borde ta det lugnt. Än idag kommer yrseln tillbaka lite då och då, efter ett helt år. Jag är alltså inte helt återställd ännu, men jag vet att yrseln kommer så småningom gå över tillslut. Det finns dock en sak som aldrig kommer gå över, och det är minnena och smärtan. Alla ord, alla meddelanden och alla beteenden, allt svek och allt som jag har fått uppleva. Men, what doesn't kill you makes you stronger, right? 
Så det enda jag kan göra nu, är att tacka dig. Du som gjorde allt detta. Tack för att du har lärt mig en läxa, att aldrig mer vara med såna som du. Att aldrig mer hålla fast vid personer som egentligen inte gillar mig och försöka passa in, försöka efterlikna någon annan. Tack för att du har gjort mig starkare. 

En annan sak, förutom Agnes existens, som gjort att jag kände att jag dög som jag var och att jag faktiskt betydde någonting och gjorde skillnad, något som fick mig att må bättre, var att jag gick på konfirmation. Jag vet inte om mina konfirmationsledare någonsin kommer läsa detta, men jag tackar er så innerligt, Pia Tofténius, Joel Carlgren och Charlotte Bachelder, för att ni är så inspirerande och fantastiska människor. Ni dömer inte, och trots att ni är mycket äldre och klokare än oss galna ungdomar så är ni precis lika barnsliga ibland och fånar er tillsammans med oss. Konfaåret med er var BÄST. Rent ut sagt, förbannat bra (förlåt Pia för att jag svor). Genom konfirmationen lärde jag känna nya människor, jag lärde mig att sammarbeta, att ta det lugnt, att ha kul och att man faktiskt är sjukt bra precis som man är, man duger! Så ett tips till er, även om ni inte bor i Visby, är att konfirmera er. 

Nu förstår ni ändå inte vad jag babblar om, tror jag. Klockan är mycket, men jag kände bara ett starkt behov av att skriva av mig. I dagsläget så mår jag BRA. Sjukt bra. 2012 ska bli mitt år. Släpp loss, och gör dig av med alla dåliga ''vibbar'' och alla människor som bara tar och tar energi, utan att ge något tillbaka. 

Nu ska jag njuta av livet, och detta inlägg får toppa min blogg ett tag nu, då jag har bestämt mig för att lägga ner den. Jag kommer inte ta bort någonting och jag vet inte om jag någonsin kommer tillbaka. Vem vet, vi får se! 

Så fortsätt längta, hitta mod.
Våga hoppas, våga tro.

Tro på drömmen, ta ett kliv.
Vält den värld du lever i.
Och va en galning, va naiv.
Det är det som håller oss vid liv.

Här har det stått still ett tag, ber om ursäkt för det men ni vet hur det är när man går sista terminen i grundskolan, nationella prov, läxor, prov igen, läxor igen, dagar fulla med massa uppgifter, gymnasieval osv. 

Men nu, nu tänkte jag vara med i en fototävling hos Tvspelsweb som har temat PORTRÄTT.
Jag tävlar med bilden nedan och önskad vinst är denna.



Bilden förreställer min otroligt vackra kompis Matilda, den är tagen i höstas på en liten stig bakom mitt hus!

Några snabba bilder jag tog för en vecka sen, efter att jag hade ritat några små svalor på min handled. De ska få pryda min handled på riktigt om några år!

fråga inte vad det här inlägget är för något, ska bort om sisådär en timme, det är bara ett litet test!

Börjar fotomånaden med en gammal bild, men med en väldigt fin text på. Texten betyder mycket för mig! ♥

för att uppdateringen ska bli bättre och för att jag ska börja fota mera igen så kör jag på en fotomånad enligt denna, skippar dock ettan då min ''vy'' idag har varit skolan och skolbänken och jag har inga bilder på skolan! ♥

Att sådana små saker kan göra en dag så bra. 
Har varit med de bästa vännerna i världen idag, vi drack oboy, åt chokladkakor, promenerade och pratade om lite allt möjligt. En fin eftermiddag har vi haft iallafall, sånt behövs!

All kärlek till er, Agnes och Matilda. Ni är guld värda! ♥

Lyssnade på lite låtar på youtube när jag hittade den här låten:



Den fick mig att tänka på min barndom, så jag började kolla upp fler låtar. Haha såhär lät alltså min barndom, lyssnade på dessa om och om igen! 

Lilla Diana är idag 15 år, 6 månader och 1 dag gammal. 
Bjuder även på min nya favvolåt, älskar denna! ♥

Få och dåliga bilder men lite bättre än inget! 
Dagen idag har flytit på även om jag har gått och varit hungrig större delen av dagen, lunchen i matsalen idag var nämligen pytt i panna, inte min favorit kan man säga! 
Bilderna här ovan beskriver exakt vad jag ser om jag kollar ut genom fönstret, alltså snö. Vet inte om jag gillar det eller inte... Visst, det är jättemysigt och så, men det är kallt och det blir ändå bara slask...

Nej, för mig får det gärna bli vår eller sommar nu! 

Nu ska jag ta tag i lite plugg som jag måste göra, inte det roligaste kanske men det måste ju göras! Skönt att bli av med det nu så slipper jag göra det ikväll eller imorgon! 

Jag är med i tvspelsweb.se's fototävling, med temat VINTER.
Önskad vinst är denna.

Bilden jag tävlar med är:

Nu fick ni en dos sommar på köpet också. 

Jag är en sån person som hatar kyla, speciellt då det är riktigt kallt. +10 grader är liksom helt okej, är det under 10 så är det big no. Jag älskar värmen, solen, solbränd hud, roliga sommarnätter, att det är ljust typ dygnet runt, ååh älskar allt som har med sommaren att göra! Här ovan ser ni lite om hur jag vill klä mig i sommar plus lite inspirerande sommarbilder. 

Ge mig sommar nu tack! ♥

Jag har gått och blivit lite småförkyld, vilket ogillas väldigt starkt! 
Det värsta jag vet när man är förkyld är att ha ont i halsen och känna sig äcklig, det är precis hur jag mår just nu! Halsen både svider och gör ont, näsan var först helt igentäppt men nu börjar det släppa och den rinner istället och jag har ont i hela kroppen. 
Hade egentligen planer på att gymma eller simma idag och träna handboll imorgon men jag tror nog inte att nåt av det blir av. 

Istället ska jag ta det lugnt den här helgen, jag ska plugga inför ett fysikprov, träna på till nationella proven i svenska och matte, göra engelskaläxan, träna till gitarrprovet osv. Ska även baka en kladdkaka lite senare, blir alltid så godissugen när jag är sjuk! 

Hoppas ni får en bra lördag, bjuder även på min favoritlåt för tillfället: Ane Brun – True Colors